Vad är peladophobia och phalacrophobia?

Inom medicinen finns många rädslor och fobier beskrivna, från de mest kända, som rädsla för spindlar, instängda utrymmen eller att flyga, till de mer ovanliga, som till exempel kromofobi, rädsla för starka färger, eller frigofobi, rädsla för kyla.

Även om orden rädsla och fobi ofta används synonymt, har de inte helt samma betydelse. Känslan av rädsla är bekant för de flesta av oss. Ur ett biologiskt perspektiv är rädsla en av de mest grundläggande känslorna som högre utvecklade djur och människor kan uppleva. Det har en viktig roll för överlevnad, eftersom det vid första tecken på fara säger åt oss att fly och gömma oss, vilket skyddar vår existens och indirekt bidrar varje individ till att bevara sin genetiska linje och art. Rädslan varar så länge faran är nära och är därmed en rationell känsla. Vi kan uppleva olika grader av rädsla – från milda, korta stunder av skräck till irrationella rädslor som individen inte kan kontrollera själv. Dessa kallas fobier.

Fobier är ganska vanliga bland människor, men det är viktigt att skilja på stark rädsla, som många barn kan känna, till exempel för läkare eller djur, och en fobi, där man inte kan bli av med rädslan utan professionell hjälp.

Fobier kan kännas igen genom olika tecken, både mentala och fysiska. Personen kan bli mycket nervös, känna att döden är nära, uppleva svimningskänslor eller faktiskt svimma, få en panikattack, uppleva ökad hjärtfrekvens, svettas kraftigt, få torr mun, ha svårt att tala, och skaka okontrollerat. Det är självklart inte säkert att varje symtom upplevs, men ofta uppkommer flera av dem, och den drabbade kan inte kontrollera dem. Symtomen uppstår när personen befinner sig nära källan till rädslan, utsätts för den eller till och med bara tänker på den, till exempel genom att vara i ett slutet utrymme, se en spindel, djur eller flyga. En fobi har ofta sitt ursprung i barndomen eller i en dålig upplevelse. Den drabbade kommer att undvika kontakten med det som orsakar fobin, vilket kan göra livet svårt. Fobier kan dock övervinnas – genom att söka professionell hjälp. Man kan även själv försöka hantera mildare fobier, särskilt om man har viss kontroll under panikattacker. Men om man helt förlorar kontrollen är det bäst att söka medicinsk hjälp och börja bearbeta problemet stegvis, eftersom situationer som triggar sådana reaktioner kan vara livshotande, till exempel rädsla för höjder. Behandlingen garanterar dock inte alltid framgång. Det finns även mediciner som lindrar symtomen, men de har ofta negativa biverkningar och löser inte grundproblemet.

Som tidigare nämnt finns det många kända fobier. Två av dessa är peladophobia och phalacrophobia (de svenska termerna skulle vara peladofobi och falakrofobi, men dessa används sällan). Den första innebär rädsla för skalliga människor, och den andra beskriver rädslan för att själv bli skallig. Som med andra fobier är dessa irrationella, oförklarliga och okontrollerbara, och de triggas ofta av traumatiska händelser, som att vara offer för ett rån där rånaren är skallig. I sällsynta fall kan fobier också vara medfödda. Båda dessa fobier kan behandlas med professionell hjälp, antingen genom psykoterapi eller, i svåra fall, medicinsk eller psykiatrisk vård.